Solig zucchinichutney

För ett par veckor sedan fick jag några fina, gula zucchinis från en kollega som har kolonilott (blir mer och mer sugen på att skaffa mig en sådan...!) Genast vidtog ett maniskt sökande efter annorlunda recept på zucchini. Jag brukar mest ha dem som utfyllnad i pastasåser, men denna fina grönsak förtjänar ett bättre öde. Jag gjorde alltså mitt livs första chutney. Detta hade jag i:

500 gram gul zucchini (grön funkar naturligtvis också, men då blir chutneyn inte så vackert gul)

1/2 gul lök

1 dl torkade aprikoser

2 msk hackad färsk ingefära

1 tsk hackad orange chili

2 hackade vitlöksklyftor

1 msk ättika

1 dl vatten

2.5 dl råsocker

1 tsk gurkmeja

1/2 tsk mortlade senapsfrön

 

Koka alltihop på svag värme i ca 3 timmar tills det inte är så mycket vätska kvar. Om du gillar stark mat kan du lägga till lite extra chili :) Du behöver inte stå bredvid grytan och röra i den hela tiden. Den sköter sig själv hur bra som helst bara plattan är på riktigt låg värme.

 

 

Här ser ni chutneyn på en macka med stekt tofu och plommontomater. Jag kan garantera att det var minst lika gott som det ser ut!

 

Kostdebatten, och att lägga sin röst på Kalle Anka-partiet

Jaha, då var dietdebatten igång igen. Hur länge sedan var det den här gången? Vi kan redan mönstret. Någon gör ett utspel där man kritiserar den populära dieten, förlåt livsstilen, LCHF. Fettfantasterna går genast till mothugg på bloggar och kommentarsfält och dietens två officiella profiler intervjuas och beklagar sig över den så orättvisa och felaktiga kritiken. Har vi hört den förut?

I samband med detta brukar diskussionerna dras igång även på Facebook och jag kan inte låta bli att yttra mig i detta informella sammanhang. Det är inte särskilt produktivt att gräla med främlingar på Facebook, men jag säger som Sheldon Cooper i The Big Bang Theory: "I cry because people are stupid and it makes me sad." Förutom att jag inte gråter, jag grälar, och jag är nog mer irriterad än ledsen. Lite rädd är jag också. Okunskap och okritiskt tänkande skrämmer mig mer än ren ondska.

Den här gången var det en kvinna som beklagade sig över alla dessa "påhopp" - om hon menade på sin egen person eller på dieten var oklart - och allt hat hon tyckte sig se på den vegovänliga sida där vår debatt ägde rum. Ett av de påhopp hon syftade på var att jag hade kallat dieten för självisk. Det var måhända inte särskilt snällt sagt, men det är faktiskt så jag tycker.

Ett förtydligande: jag anser inte att alla LCHF:are är själviska i alla lägen. Det ligger mycket bakom våra handlingar och det är sällan det rör sig om ren egoism. Jag tror att det finns två andra faktorer som spelar in: okunskap (om vilka alternativ som finns, om effekterna på miljön och djuren och den egna hälsan) och rädsla  (för ohälsa, för fetma och för att tänka själv). Men jag anser att valen som följarna gör i mataffären är själviska. Det spelar roll om du väljer bönor eller brie, bananer eller biff. Varje gång vi tar fram plånboken kan vi lägga en röst på den värld vi vill ha i framtiden. Väljer vi enbart efter vad vi tror ska ge oss en smal midja och färre krämpor, då har vi röstat på Kalle Anka-partiet.

Här kommer det bästa: vi behöver inte välja mellan vår hälsa, djuren och miljön. Med en varierad vegankost ordnar sig alla tre. Googla det :)