Uppladdning!

Imorgon, eller strängt taget idag, är det som alla vet midsommar. Köttets, sillens och äggens högtid (vilket i och för sig kan sägas om alla svenska högtider). Jag har förberett mig med tzayspett i två olika marinader - "det är ju dyrare än lax!" sa min älskade tenor när vi stod vid delikatessdisken - och dessutom tillrett senapssill utan sill. Mycket mycket spännande.

Funderar även på att blanda till någon röra av alla intressanta veganska saker jag har inhandlat sista tiden och inte vet vad jag ska göra med ;-) Undrar om det blir som gräddfil om man blandar havregrädde och havreyoghurt?? Hjälp!! Önskar att jag hade en veganmentor eller -fadder som kunde förklara sånt där...

Glad midsommar allihop!

Second breakfast

Det här tyckte jag änna att jag gjort mig förtjänt av efter joggingrundan i förmiddags.
2 bedagade brödskivor rostas lätt i så mycket olivolja du kan ta utan att skämmas. När båda sidorna är gyllenbruna, lägg på halva körsbärstomater och några bitar fänkål. Krydda med t.ex. örtsalt och färsk timjan och häll på lite mer olivolja ;)
Klart!
Den mystiska (och goda) röran intill är gjord på svarta bönor, rapsolja, balsamvinäger, lite tahini, tomatpure, salt och cayennepeppar. Blev lite entusiastisk med kryddningen som jag ofta blir, men den här gången blev det lyckat! Den blir godast om den får stå och götta ihop sig i kylen några timmar.
Ät för fan!

V-ordet

Nu var det ett tag sen jag skrev något. Att jag varit upptagen med jobb, ommålning hemma och annat är en anledning, men framförallt har jag varit upptagen med att tänka och oroa mig. Så här har tankarna gått, ungefär:

På senaste tiden har jag funderat en hel del på att gå från vanlig vegetarian till vegan och jag vet fortfarande inte hur det kommer att bli. I praktiken blir det vegansk mat hemma just nu eftersom jag bytt ut mjölkprodukterna mot soja- och havrealternativ (och ägg gillar jag inte ändå). Magen mår i alla fall helt klart bättre av det, den är liksom... lugn, smärtfri och tyst för det mesta ;-)

En helt annan fråga är vad jag ska säga till andra att jag "är". Som vegetarian blir man oftast accepterad av folk, särskilt om man hycklar lite och säger att fisk är ok (detta har jag själv gjort i ren konflikträdsla). Men att kalla mig för vegan tar emot. Kanske pga alla fördomar folk har, eller som jag tror att de har? Ja, ni hör ju. Det snurrar i huvudet.

Ännu mer snurr blir det när jag googlar runt om näringslära, miljö och etiska argument. Bloggare, riktiga experter och självutnämnda experter tycker ju så olika. Jag träffar på påståenden som gör mig rent ut sagt genomledsen - och sådana som lugnar mig. Hädanefter ska jag i alla fall definitivt undvika doktor Dårfink och liknande köttförespråkare (jag var nyfiken på om de hade några bra argument men det hade de inte...)

Vad jag har kommit fram till nu är att jag får bestämma hur jag ska göra baserat på mitt "sunda förnuft". Usch för det uttrycket. Ungefär lika unket som att säga att något är "naturligt" och därför bra. Det brukar oftast handla om känslobaserad tro när folk uttrycker sig så. Och tyvärr verkar det som att mat handlar om tro idag. Fläskfilén är vår nattvard och grillen är vårt altare. Själv tänker jag tillbe tzayspett nu i midsommar.