Nu var det ett tag sen jag skrev något. Att jag varit upptagen med jobb, ommålning hemma och annat är en anledning, men framförallt har jag varit upptagen med att tänka och oroa mig. Så här har tankarna gått, ungefär:
På senaste tiden har jag funderat en hel del på att gå från vanlig vegetarian till vegan och jag vet fortfarande inte hur det kommer att bli. I praktiken blir det vegansk mat hemma just nu eftersom jag bytt ut mjölkprodukterna mot soja- och havrealternativ (och ägg gillar jag inte ändå). Magen mår i alla fall helt klart bättre av det, den är liksom... lugn, smärtfri och tyst för det mesta ;-)
En helt annan fråga är vad jag ska säga till andra att jag "är". Som vegetarian blir man oftast accepterad av folk, särskilt om man hycklar lite och säger att fisk är ok (detta har jag själv gjort i ren konflikträdsla). Men att kalla mig för vegan tar emot. Kanske pga alla fördomar folk har, eller som jag tror att de har? Ja, ni hör ju. Det snurrar i huvudet.
Ännu mer snurr blir det när jag googlar runt om näringslära, miljö och etiska argument. Bloggare, riktiga experter och självutnämnda experter tycker ju så olika. Jag träffar på påståenden som gör mig rent ut sagt genomledsen - och sådana som lugnar mig. Hädanefter ska jag i alla fall definitivt undvika doktor Dårfink och liknande köttförespråkare (jag var nyfiken på om de hade några bra argument men det hade de inte...)
Vad jag har kommit fram till nu är att jag får bestämma hur jag ska göra baserat på mitt "sunda förnuft". Usch för det uttrycket. Ungefär lika unket som att säga att något är "naturligt" och därför bra. Det brukar oftast handla om känslobaserad tro när folk uttrycker sig så. Och tyvärr verkar det som att mat handlar om tro idag. Fläskfilén är vår nattvard och grillen är vårt altare. Själv tänker jag tillbe tzayspett nu i midsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar